Nä skämt och sido det har inte funnits tid till blogginlägg men nu jävlar ska jag heva ur mig.
Det vart en härlig vår och vi åkte mycket slalom så härligt oskar och jag åkte i lilla backen fan vad dom lär sig fort.
Vi beställde resa ner till Skåne för att hälsa på släkt och moster Malin barnen var i extas.
Men efter 2 cytbehandlingar i Umeå och en vecka i sunderbyn för att återhämta sig så vart mamma jätte dåligt. Jätte jobbigt speciellt för oss som var närmast.
Pappa var underdagarna på sunderbyn och det slutade med att jag var tvungen att vaka och smärtstimulera under nätterna för att hon skulle vakna.
Pappa skulle aldrig orka om vi for till Skåne så vi avbokade resan till våran stora besvikning och ringde hem moster Anette och Malin.
Efter en vecka var mamma på benen fast svag och fick åka hem.
Mamma kommer aldrig bli frisk från detta och vi ser åt viket håll det går tyvärr och det måste vara hemskt att leva med en dödlig sjukdom.
Mitt i allt det här hände nått och när jag hämtade Malin från flyget insåg jag att jag inte haft min mens på ett tag självklart tvingade syster yster mig att göra ett graviditetstest och gissa vad JAG ÄR GRAVID.......
Under den här tiden då mamma var dålig och ett tag innan började jag röka igen dåligt drag men det var bara att sluta med det .
Jag tror jag var i chock minst nån månad efter vi fick veta att vi skulle bli fem i familjen.
Det har varit en sjukt varm sommar och vi har inte gjort annat än att badat grillat och plockat jordgubbar då det varit ett fantastiskt bär och frukt år. Till och med äppel trädet fick tre äpplen.
Mycket har hänt med barnen oxå Oskar har börjat 6 års och cyklar nu mera till skolan själv,han är så stolt.Han tänker mycket har jag märkt och frågar mycket om allt oxå och vi försöker förklara.
Klara har börjat prata mycket ungefär som Stephen på både in och ut andningen när hon inte har tutten dvs. Hon var inte nöjd med att börja dagis hon ville ju börja skolan samma som oskar och så är det hon kan själv och ska göra exakt samma saker som oskar,gull ungar.
Det lilla jag har i magen har börjat röra på sig och sparkar evinerligt ibland och oskar är överlycklig att han snart ska få åka och lyssna på babysen i mammas mage.
Nu hoppas vi på att mamma kan få må bra den sista tiden hon har kvar med oss och att hon hinner träffa den lilla i magen .Det känns hemskt att hon inte kommer få uppleva mina barn ta studenten eller allt det där som min farmor och farfar fick vara med om men vi får vara glada så länge vi får ha henne med oss.
Vi hoppas även på att vi får en härlig höst och en mysig jul och den bästa julklappen kommer ju den 16/2
Kram
