Att det är februari känns nästan som en omöjlighet det är takdropp kvittrande fåglar och plus grader barnen har till och med haft galonisar på dagis.
Klara har efter en förkyldning hamnat i någon slags 2 års trots och vägrar äta
, säger bara NEJ och blir arg som ett bi när hon inte får som hon vill.
Våran stora kille börjar ju 6års till hösten det känns lite vemodigt att lämna dagis där han trivs men jag vet att han kommer att trivas på 6års oxå ,han har oxå blivit stor vill vara med sina kompisar och spela tvspel har lite svårt att stanna upp och lyssna som förhoppningsvis tillhör åldern tycker om att räkna skriva och rita.
Nu har vi äntligen fixat till vårat stora sovrum och barnen har fått egna rum (fast Klara är mest i oskars rum och leker)
Ja vi levde på hoppet då innan jul dom satte en portacat på lilla mamsen för att kunna ge cellgifter vilket resulterade i en pneumotorax och en ordentlig utskällning av en kollega och en mamma på sjukhus över jul. Men det vart permis för mamsen under julafton och barnen var överlyckliga . Cellgifts behandligen började strax efter jul och mamsen vart trött och orkeslös och nu för nån vecka sedan vart det ett nytt besök i umeå och ett bra besked att cansern hade stannat av.
